Expedition Club

110310 Torsdag

Dagsturer vid Sylarna, 7 och 3 km

När vi efter en god natts sömn drog upp rullgardinen vid sjutiden var sikten ganska dålig. Medan vi åt frukost och gjorde i ordning våra lunchpaket lättade det mer och mer.

Överläggningarna vid frukostbordet handlade om huruvida vi skulle ge oss direkt mot toppen eller om vi skulle komma ut först och känna på väder, vind och skidföre. Valet föll på det senare alternativet.

När vi vid 9.30 var klara för avfärd var himmelen blå med enstaka moln på några toppar. Minus 8 grader och 3 sekundmeter sydvästlig vind. Samtidigt som oss gav sig övriga gäster iväg: en italiensk familj med två tonårsbarn och några små grupper och par.

Efter några hundra meter korsades leden av fyra renar som rask förflyttade sig uppför fjället. Det var hjärtknipande att se den lilla kalven som plötsligt upptäckte att han var ensam och satte av i full fart för att hinna ifatt tryggheten.

Trots motvind var sikten och utsikten fantastisk och livet på skidor kändes lätt.

Vi följde leden till öppningen av Tempeldalen. En idé vi haft var att ge oss in i den. Värden på fjällstationen hade dock avrått med motiveringen att vinden kommer rakt ur den dalen. Det visade sig stämma så vi siktade istället vidare mot sydost.

När vi kom upp i dalen mot Helags vände vi ytterligare österut och gick på skrå upp på sydsidan av Herrklumpen / Kläppen. Marken var ganska isig och de som hade bäst fäste var Lennart som vallat med universalklister och Barbro som hade satt på stighudarna. Sikten var fortfarande på topp och ju högre vi kom, desto mer såg vi bort mot Helags och övriga fjärran fjällmassiv.

När vi kom upp på sista platån före toppen fylldes dalen bakom oss med mörka moln och snödrev. De flesta av oss ville hinna ner innan sikten blev sämre men Lennart ville hinna till toppen innan sikten blev sämre. Efter att ha kommit överens om vilka vägar vi skulle ta hem skildes vi. Vi skråade och sick-sackade oss ner över isfälten och på 45 minuter var vi åter vid fjällstationen. Barbro som hade stighudar tog sig fram enklare: likt en gång Calle Norberg på sina vattenindränkta träskidor kunde hon gå rakt uppför och rakt nerför fjället där vi andra måste leta framkomlig snö.

När vi nådde Sylstationen anlände två vesslor från Storulvån, lastade med 8-10 killar som skulle på lavinkurs, all deras packning, en hel del proviant och butiksvaror samt flera andra turister. Det vackra vädret bidrog säkert till att locka fler till fjälls för hela dagen kom det flera skidåkare. Också en grupp om nio spanjorer.

Lennart anlände medan vi åt vårt lunchpaket i matsalen. Utanför försvann molnen igen.

Efter en liten middagslur var det dags att ge oss ut igen. Denna gång helt utan packning. Vädret var strålande och vi for nedför backen över Sylälven. Vi följde leden mot Norge upp på fjället på motsatta sidan. Utsikten var strålande och vi kunde titta ner på Sylstationen där den låg under bergkammen. Åt andra hållet syntes både Slottet, Storsylen och Templet.

Väl nere igen var det skönt att värma musklerna i bastun.

Till middag blev det pytt i panna med stekt ägg följt av den klassiska Kalltjärnsefterrätten chokladpudding, vispgrädde och mandarinklyftor. Medan vi satt till bords såg vi tre personer skida längs motsatta fjällkammen. Så småningom såg vi ljuset från deras pannlampor(?) medan de grävde sin tältplats. Vid 21-tiden kom två tjejer fram till Sylstationen i mörkret.

Vi avslutade kvällen med att mentalt ladda för morgondagens 19-km tur genom att spela ett parti plump och en omgång TP.