Expedition Club

130320 Onsdag

Ljungdalen/Kläppen - Helags 12 km

Jag vaknade vid halv sextiden av morgonbehoven men Ove hade lyckats knäppa fast mitt fallskydd så jag inte kom ur min mellanslaf förrän han vaknade och kunde häkta loss hakarna. Nu vidtog omvänd procedur med påklädning och packning i kupén och liggvagnskorridoren. Där väntade vi de sista 20 minuterna fram till Östersund. Intressant var att se hur många moderna människor likt "hubbotar" kopplade in sig i tågets väggurtag för en sista uppladdning.

I Östersund fanns inte vår föreställda taxi. När Ove ringde dem blev svaret att det skett ett "stort missförstånd". De skulle genast åka från Ljungdalen men vi fick två timmars väntan på stationen. Det gjorde inte så mycket, endast 12 skidkilometer var planerade för dagen, som nog skulle hinnas med, och Pressbyråns kaffe var gott.

När taxichauffören Anette dök upp var hon passande skuldmedveten och förklarade att det blivit förväxling av dagarna. Hon tog oss sedan med på en vacker färd över Frösön och sedan isvägen tvärs över Storsjön. Det är en bred plogad väg som spar två mil resväg och också tid även om maxfarten är satt till 30 km/t. Har man tur brukar den vara öppen över påsk förklarade Anette. Sålunda fortsatte vi västerut med de stora fjällmassiven avtecknande sig mot horisonten.

Vid 10.30 var de 17 milen till Ljungdalen/Kläppen avklarade och vi blev avsläppta vid Kläppen som inte är mycket mer än en parkeringsplats med torrdass och soptunnor. Rabatt på resan fick vi pga den sena ankomsten (som egentligen inte spelade någon roll för oss). Det var minus 9,5 grader och blåste otäckt kallt österifrån. Vi packade raskt ner skidfodralen, på med varma vantar och så iväg längs den kombinerade vinter- och skoterleden mot Helags. Lyckligtvis hade vi vinden i ryggen och dessutom kom vi mer i lä efter det första krönet. Solen sken från en klar himmel när vi skidade västerut.

En skylt vid Kläppen hade utlovat en våffelstuga om 2,5 km men någon sådan såg vi inte till. Istället hittade vi en solgrop som vi förbättrade. Kaffet från Pressbyrån i Östersund som vi fyllt termosarna med smakade ljuvligt i solen, tillsammans med smörgås och yoghurt.

När vi satt och lunchade passerade ett par skidåkare som straxt efter svängde tillbaka österut på leden till Nyvallen. Dessutom skotrar i båda riktningarna. Efter vår lunchpaus nådde vi straxt kalfjället och uppförslöpan mot Helags. Vi mötte några skidåkare på väg ner och blev omkörda av en tjej som skulle hälsa på sin kompis som arbetade på fjällstationen. Snön var tillpackad av skotertrafiken, inte tungspårad men lite vingligt i sidled blev det istället. Trots att vinden mesta tiden blåste oss åt rätt håll kändes det att det var första dagen och de 12 kilometrarna sög rejält i benen.

Framme på fjällstationen bjöds vi traditionsenligt på varsitt glas varm saft. Vi slog oss ner i Storstugan och vilade innan det var dags att gå över till vårt hus Sunnan och bädda innan dusch och middag. Vana vid den standard som sattes vid jubileumsturen 2011 hade vi beställt helpension. Kvällens värdinna och kock presenterade menyn som bestod av salladsbord, vegetarisk lasagne och bröd och ost (mmm, västerbottensmör med whiskytouch!) och till efterrätt blåbärspaj. Vi var bara fyra middagsgäster denna kväll. Vårt sällskap var 81-årige Kurt från Göteborg som besökt dessa fjäll, sommar och vinter sedan 60-talet. Han färdades själv med sin stora schäferhund som drog packningen i pulka. Han hade många spännande historier att berätta, bl a om sin vän konstnären Peter Adde som introducerat honom för fjällvärlden och sedermera blivit aktivist för norska samernas rättigheter och varit med i TV-programmet Där ingen kunde tro att någon kunde bo.