Expedition Club

110311 Fredag

Sylarna – Blåhammaren 19 km

När vi vaknade vid sjutiden syntes ganska mycket blå himmel och vinden var sydvästlig, dvs medvind för oss. Denna morgon var det full aktivitet på fjällstationen med alla som var ivriga att komma iväg. Vi vallade, packade, städade och packade lunchpåsarna.

Medan vi väntade på att frukostmatsalen skulle öppna hittade vi gästboken från 1981 och just på den 11 mars fanns namnteckningarna från sex ursprungliga EC-medlemmar varav fyra på plats idag: Lars, Ove, Mats och Bosse och dessutom Erik Jönsson och Mats Ryefalk. 30 år senare infann sig jubileumskänslan.

Under frukosten friskade vinden i men lyckligtvis fortfarande i vår färdriktning, himlen mulnade och luften fylldes av snö eller snödrev.

Temperaturen när vi startade var -8, ganska kraftig medvind och lätt snödrev. Spanjorerna begav sig mot Helags, lavinkursarna för att gräva någonstans och vi började staka ner mot Sylarnas vindskydd. Efter historien om hur skidåkarna vi mötte i onsdags tvingats gå ner för den isiga backen kändes det lite osäkert. Nu var emellertid markförhållandena nästan perfekta med någon cm nysnö så det tog bara några minuter att åka de 2 km ner till vindskyddet.

Efter ytterligare 1 km delade sig leden norrut och vi fick nu den hårda vinden från sidan. Vi träffade en ensam dam med en liten hund som gjorde sitt bästa för att hålla sig i lä bakom mattes ben. De hade samma mål som oss.

Det var bara att snöra åt anorakhuvan och streta på uppför backen. Trots bristande marksikt anades hela tiden blå himmel och när leden planade ut bröt solen fram ordentligt. Vid gott mod nådde vi ledförgreningen. Skylten sade att det var 3 km till Enkälens vindskydd så vi stakade på, nu i medlut. Lennart hittade lä bakom en sten där han kunde dricka sitt elvakaffe.

Vindskyddet låg precis där det behövdes, dvs där det blåste som mest. Förutom oss fanns där damen med hunden och tre andra skidåkare som just gav sig iväg. Även om det var kallt inne så slapp vi blåsten och det var bra med matsäck och varm dryck. Efter iskallt toabesök fortsatte vi de sista 9 km mot Blåhammaren. Vädret fortsatte att vara bra, vinden mojnade och när vi såg oss bakåt hade vi fantastisk sikt mot orörda vita vidder och höga toppar. Helt betagande. Det var så vackert att när Eva utbrast "Om jag måste dö kan jag gärna göra det här", var vi böjda att hålla med henne.

Vi nådde Blåhammarens fjällstation vid 14.30-tiden och hann med bastu med fjällutsikt samt lite vila innan det var dags för Expedition Clubs jubileumsmiddag.

Menyn som presenterades av kvällens kock bestod av sparrissoppa med rökt ren, salladsbord med bröd och "röror", t ex smör med västerbottenost, hummus och tapenade. Huvudrätten var vildsvinsfilé som var marinerad med lingon och äpple, grön ärtpuré, brynta gula morötter och sås med enbär. Till efterrätt serverades chokladmousse med hallon kokta i lakrits. Till maten drack de flesta av oss en god lokal blåbärsdricka. Också denna kväll avslutades med spel: rummikub som Lennart lärde oss.