Expedition Club

1995: RITSEM -SULITJELMA

Deltagare

Lennart Axelsson

Erik Jönsson

Urban Wetterroth

25/3 Ritsem – Akkastugorna

26/3 Akkastugorna - Kisuris

27/4 Kisuris - Kutjaure

28/3 Kutjaure - Arasloukta

29/3 Arasloukta - Staddajåkk

30/3 Staddajåkk - Sorjoshytte

31/3 Sorjoshytte - Sulitjelma

1/4 Hemfärd

Urban Wetterroth

Lördag 25/3

Anländer försenade till Ritsem med taxi. Restaurangen nedlagd, endast enkel mikrovärmd mat och kaffe serveras. Startar vid 16.45 över sjön, tar lång tid, framme vid sju-halvåttatiden. Betydligt längre överfart än från Kebnats till Saltoloukta. När man väl är framme vid stugan förstår man värdet av fjällturer. Några gäster har gått upp på Akka. Det är 6-7 timmars väg upp och då är man ändå inte säker på att få sikt från toppen. Nog rätt riskfyllt på vintern utan bra utrustning. Och brant.

Söndag 26/3

Startar vid 10-tiden till Kisuris. Framme vid 15.00. Nu betydligt lugnare väder än -92 då kulingen tog i över lilla sjön. Lunchmasäcken i år m¸sliblandning. Går an. Korp, ripa, räv- och älgspår sedda och hörda. Skotrar passerar till och från fiskeplatserna. Får sällskap i stugan av två holländare som gått med sönderblåst tält från Salto över Pielasslätten hit. Tufft väder, men nöjda med turen. Det är värt att ta en omväg över sjön när man kommer från Akka och skida till Kisuris från väster/söder. Så undviker man ravinerna vintertid. Gasolen i stugan är slut och det blir kallt till natten. Under kvällen får alla tillfälle att konversera på engelska med de öppenhjärtiga holländarna.

Måndag 27/3

Turen till Låddejåkk ställs in vid samevistet 3 km väster om Kisuris. 8 m / sek och snödrev. Vi går istället till Kutjaure, framme vid 11.00. Ändå tar turen på krafterna. Nu får vi avvakta vädret, om det blir hårt i morgon också kanske vi får återvända över Akka till Ritsem och ställa om SJ-biljetterna. Huvudsaken är ju att man klarar sig och får uppleva fjällen. Nu väntar först en kopp kokkaffe bland gästande fransmän. Stugvärden häruppifrån.

15.00 - vädret har klarnat upp. Erik och Lennart på tur. Vilar ut över en kopp kaffe. Hoppas klara magen. Årets kost skall ju vara normal.

Tisdag 28/3

Klart och kallt, minus 17°C under tidiga morgonen. Planerar gå till Låddejåkk där vi väntas bli hela 19 personer på två sexbäddsstugor, då STFs Padjelantakurs anlände Kutjaure på måndagseftermiddagen från Vaisaloukta. Efter samevistena längs vägen har vi följe av de fem fransmännen som gått ända ifrån Abisko och skall ner till Kvikkjokk. Tre älgar och renspår förutom korpar ser vi under färden. Vid lunchen bestämmer vi oss för att försöka fortsätta till Arasloukta tack vare det fina vädret och föret. Efter lunch vid älvmynningen till Låddejokk har vi att åka mellan 13.00 och 17.40 till Aras. Mycket uppför först, plant ett tag och brant nerför sedan. Men det känns bra att ha sträcken gjord. Det blir lite lugnare framöver nu. Eventuellt lågtryck på väg från väster får vi information om. Borde haft radio med sig. Turen har nog ändå en eller två vilodagar för lite. Skönt är det nu att sitta i stugan. När vi kom var det omkring 5-6 skoterburna människor här som arbetade för samerna med renstängslena. De sade att det tar 3-4 timmar med skoter från Kvikkjokk upp hit. I morgon fortsätter vi via Staloloukta till Staddajåkk.

Onsdag 29/3

Vi åker över sjöarna istället för över berget p.g.a. Lennarts axelskada. Troligen är den övergående. Vid lunch utanför samevistena vid Staloloukta bestämmer vi oss att ändå fortsätta direkt till Staddajåkk. Den turen blir lite högre och stugan syns just inte förrän man är framme. Under dagen ser vi tre renar och två älgar på så pass nära håll att man kan urskilja dem. Fyra ripor skrämmer vi också iväg. Turen känns som en del av ett långlopp. Nu är målet ändå i sikte om vi tar oss ner för backarna till Sulitjelma. Staddajåkk ligger vackert nedanför Jeffnakkos fot och en ny stuga är under uppförande. Kvällen blir dock tidig efter en lång dags färd.

Torsdag 30/3

Startar, efter sovmorgon, vid 09.15. Efter ravinen och första uppförsbacken känner jag att hela turen är avklarad, och jag funderar på om det finns en simhall i Fauske. Sårjåsjaure, konsul Perssons stuga, ligger fint belägen ovanför en bäckravin. Efterlyser Tore Abrahamssons bok Okända fjäll som har foton härifrån.

Turen över första sjön blir seg och längre än man tror. När vi är framme vid näset bygger vi blocklä och rastar. Resten av etappen är mer varierad över små kullar och sjöar. Sorjoshytte dyker upp först när man är alldeles inpå. Och vilken stuga. Soffgrupp, radio, halogenbelysning och vedkamin. Ombonat. Nu skall vi nog klara sista turen om vädret håller sig hyggligt. En kvällstur upp på en topp ger lite utsikt.

Fredag 31/3 - lördag 1/4

Vaknar i den ombonade men snabbt utkylda Sorjoshytte. Utanför blåser det bra. För första gången lyckas vi få in vädret på den solcelldrivna radion, och de förutsäger kuling och snöfall i Nordlandsfjällen. Efter frukost har vinden tilltagit och vi räknar med att få stanna ett dygn i stugan. Kvart över nio beslutar vi oss ändå för att försöka uppför backen och möjligen vända åter. Väl uppe försöker vi ännu en bit och när vi gått över de första småsjöarna i dålig sikt men ändå hittat rätt fortsätter vi. Vinden tilltar dock och det är särskilt svårt i nedförsbackarna. Inga perspektiv eller konturer finns i snön. Allt som hjälper är renblåsta bergssidor och sommarledsrösen vi stöter på. När vi är framme vid dammen upplever jag att turen är inom möjligheternas gräns, men jag är utkyld i blåsten på 12 sekundmeter. Extra ylletröja och täckbyxor tas på till lunchen och resten av färden. Stugan vid kraftverket är låst men vi får lä utav den.

Lunchen består av m¸sliblandning, varm chokladoch smörgåsar på rågbröd som alltid. Turen ner till Ny-Sulitjelma ska gå på en halvtimme. För oss tar det två timmar. I passet före nedfarten ligger vinden på så att det är svårt att hålla sig upprätt. 14-16 meter i sekunden. Backen ner till Ny-Sulitjelma visar sig när sikten lättar något. Nedfarten blir mestadels på skrå till fots med skidorna i handen. Väl nere möts vi av ett par norrmän som väntar på sina kamrater från Abisko. De flesta har nog stannat i stugan en dag som denna. De susar nerför backen till den f.d. gruvstugan före oss som plogsvänger och faller. En kopp te och samspråk med norrmännen och några tyskar värmer. Vi inriktar oss på 19-bussen och ser Sulitjelma ligga som en alpby nedanför oss. Sikten är för första gången någorlunda klar. Tidigare har bara karta och kompass gällt med orientering efter bergssidorna. Jag går ner med skidorna mestadels i handen och upptäcker när jag tar dem i famnen att en stor träflisa är borta på högerskidan. Närmare samhället, först Giken med det nedlagda kopparverket, ansluter skoterspår.

Väl nere träffar vi en kvinna vid busshållplatsen som berättar att samhället har 2000 innevånare och att arbetstillfällena finns på hotellet, i skolan och i ersättningsindustrin vid f.d. kopparverket. Hon säger att många är arbetsfria men hellre stannar kvar här i Nordland än att gå och stämpla eller arbeta underbetalt i Oslo. Hon berättar mer om bygden på bussen in mot Fauske och visar på norsk gästfrihet.

I Fauske (uttalas Föuske) får vi duscha alla tre på Lennarts pensionat, och får bråttom därefter till tåget så något riktigt adjö ej blir sagt. Lennart stannar över natt för att se Norge dagtid från tåget och få en glimt av Bodö. Erik och Urban hoppar av tåget tidigt på lördagmorgon i Stjördal. På hotellet mittemot station intar vi en rejäl frukost efter sedvanliga blodprover. Rekommenderas.

Nu sitter vi på tåget mot Storlien och jag tycker att turen gått bra och gett uppslag till nya turer särskilt kring Staddajåkk och Sulitelma. Även på sommaren och särskilt då måste det vara fint där då rökt sik och glödkakor serveras i samevistena och kyrkkåtorna hålls öppna.