Expedition Club

Northern Crossing Project VII

16/4 Abisko – Roggenjyrga 12,0 km

17/4 Roggenjyrga – Muotkkajakjåkka 26,0 km

18/4 Muotkkajakjåkka - Vuoskkojaure 500 22,0 km

19/4 Vuoskkojaure 500 – Sinutjaure 27,0 km

20/4 Sinutjaure – Råstojaure 26,0 km

21/4 Råstojaure - Pältsastugan 36,0 km

22/4 Pältsastugan - Treriksröset – Kilpisjärvi 39,0 km

23/4 Hemfärd

Suma 188 km

De ltagare

Bertil Andersson

Per Andersson

Bo Carlsson

Bertil Ekstedt

Mats Eriksson

Ove Eriksson

Lars Hallgren

Mats Ryefalk

Fredag 880415

Vädret är toppen. Våren har kommit på allvar här i södra Sverige. Jag sitter på tåg 130 på väg mot Stockholm. Därifrån skall jag fortsätta mot Abisko. På Stockholms central hade jag gott om tid att byta tåg. Vid perrongen där tåg 1084, ett specialtåg, skulle avgå träffade jag Bo och Lars. Efter en stund dök Birgitta och Tobias upp. De hade tält och andra saker från Erik med sig. Erik hade tråkigt nog blivit sjuk och fått lämna återbud.

Vi klev på vagn 132. 15:38 rullade tåget mot Gävle, där resten av gänget skulle stiga på. Mats R, Bertil E, Ove, Mats E och Bertil A fick hoppa på tåget i all hast. Nu var alla med. på kvällen inleddes näringskarensen. 22:20 släckte jag lampan i liggvagnskupen.

Lördag 880416

Uppstigning 07:00. Dags för blodprovstagning. Vi intog Bertil E och Mats E:s kupe. Mats tappade oss på blod som Bertil tog hand om. det hela skedde under passerande av Polcirkeln.

Efter tappningen hoppade Bertil av i Gällivare för att göra i ordning proverna. I Abisko vägde vi packningarna, handlade och skrev vykort. Vi åt lunch i Vandrarnas hus. Vi omfördelade packningen. Bertil anlände. Hans packning vägde omkring 38 kg. I häftigaste laget alltså.

13:55 gav vi os av i solskenet. backen ner mot sjön orsakade några vurpor, ovana vid tung packning som vi var. Under färden utmed Torne Träsks södra strand mulnade det på. Den kvällen nådde vi Roggenjýrga. Flera hade haft bakhalt på sjön. När vi slog läger började det snöa. Temperatur - 1ºC. Jag, Bertil E, Lars och Ove bodde i ett kupoltält. En snösparv syntes den kvällen. Vi kröpner i sovsäckarna mellan 21 och 22. Vinden tilltog.

Söndag 880417

Vi steg upp omkring 07.00. - 1ºC. Frukosten bestod av gröt och smörgås. Vädret var disigt. Solen värmde ibland. Vi lämnade vår första lägerplats 10:40. Vädret var bra och vi hade lite medvind. Så småningom kom det en snöby. Fästet var bättre. Det gick fint med blå valla. När vi nådde norra sidan av Träsket, tog vi en ryggsäckspaus. Vi såg några korpar och hörde några ripor. En skoteråkande same drev några renar vid stranden. Vi såg om våra fötter. Bertil hade det jobbigt med sin tunga packning.

Vid 15-tiden åt vi lunch. Massor av mackor och choklad. Då började det snöa och blåsa. Det klarnade snart upp. Vi åkte lite utför i en backe. Under den fortsatta färden hade vi god hjälp av vinden i ryggen. Kl 18:00 lämnade vi träsket och kom in i Laimuluokta. Vinden mojnade. Vi fann en lägerplats på den norra stranden ett par kilometer in i viken. Klockan var omkring 18.30. - 2ºC. Vi satte upp tälten och åt. När vi hade ätit färdigt hade temperaturen sjunkit till - 13ºC. Vi hörde ripor. Kl 22:00 var vi nedkrupna i sovsäckarna.

Måndag 880418

Den morgonen kom vi upp en timme senare. En ripa kuttrade någonstans i närheten. Det snöade och var några minusgrader när vi åt vår frukost. Det slutade snöa lagom till avfärd kl 11:25. Solen sken under vår färd österut. Vinden tilltog något. det blev ganska snart stopp pga omvallning. Vi följde den norra stranden där man kunde se tallar bland björkarna på sluttningen. Tallarna var omkring 500 år gamla. Vid 17:30 nådde vi Laimuluokta sameviste. Vi träffade en infödd som upplyste oss om att det skulle bli västlig vind, förmodligen inte hård. En snösparv flög omkring vid same vistet. Vi åt lunch vid stranden. Det kom snöbyar. 0ºC. Sedan följde vi renstängslet. Vi nådde skoterleden. Bertil A hade problem med magen. Nu blev det en kraftig stigning. Så småningom fick vi lön för mödan iform av en vacker utsikt. Vi blev omåkta av militär på skoter av plutons storlek. Vi beslöt att slå läger ett par kilometer innan Vuoskojaures sameviste. Det snöade men klarnade snart upp. Vårt tält hade frusit ihop och vållade vissa problem. Vi var i säng strax efter 23:00.

Tisdag 880419

Kl 07:00 vaknade vi. Något försent mot vad vi hade tänkt oss. När vi hade börjat laga frukosten kom en same på skoter. Han sa att det skulle komma en renhjord om 20 min, och att vi inte fick synas då. Vi rev ner tunneltälten som var mörka och gömde oss i gropar. Efter en stund kom renarna travande genom björkskogen. Det var flera hundra, som följde skoterspåret 20-30 m från oss. Vi åt färdigt vår frukost. Bertil och Bertil hämtade vatten. Avfärd strax efter 11:00. Vi hade lite problem att hitta vid samebyn. Det var uppförsbacke i björkskogen. Vinden blåste kallt från väster. Vi nådde så småningom raketskjutfältet zon C. Uppe på kalfjället blev vi omåkta av två skoterburna tullare. De upplyste om vädret. NV med snöbyar. Vi nådde vindskyddet vid 17-tiden. I senaste laget. Där fanns det några militärer på skoter. .

När vi ätit i det sköna vindskyddet gav vi oss av. Det blåste fortfarande. -6ºC. Landskapet var flackt och lättåkt, men vi var utsatta för vinden. Den dagen tog vi igen den sträcka som vi hade missat dagen innan enligt färdplanen. Vi byggde ett litet lä i den glesa björkskogen vid Sinutjaure. En rödräv gjorde oss sällskap. Den var hungrig och mycket närgången. Bertil undersökte mitt knä som jag hade problem med. Vi stängde till om maten ordentligt, för att inte räven skulle stjäla något när vi sov.

Onsdag 880420

Lätt snödrev på morgonen. Räven gjorde oss fortfarande sällskap, fast nu ännu mer närgånget. När vi gav oss iväg tilltog vinden. Kraftig sidvind och snödrev som försämrade sikten gjorde att vi kom långsamt framåt. Vid bron över Sketschejåkka grävde vi en bivack för att äta en tidig lunch. Det blåste då 12-14 m/s. Vinden avtog tillräckligt för att fortsätta. När vi skulle ge oss av kom de båda tullarna söderifrån. De sa att det skulle bli bättre väder nästa dag. Under färden mojnade vinden. Vi såg renar på långt håll. Tullarna mötte oss ännu en gång innan vi nådde Råstojaure fiskecamp. Det var helt tomt på människor. Vi satte upp tälten vid ett färdigt blocklä. Det var mycket kallt den kvällen, och det blåste lite. Vi fick senare reda på att det blåste storm över Råstojaure den natten, men vi var skyddade av ön och blocklät.

Torsdag 880421

Vid tullstationen ett stycke ifrån fanns en toalett med värmesits som vi utnyttjade. Det blåste kallt från sidan. Sikten varierade. Terrängen bjöd på en rejäl uppförsbacke. Det skulle bli en lång dagsetapp, så vi beslöt att äta två luncher. Vi grävde ett blocklä vid bron intill Kaskamus Ravdojaure. Vi hörde en ripa under måltiden. Ett gäng finska och svenska skoteråkare passade på att få en pratstund. Under den fortsatta färden lämnade vi leden ett tag, och genade över Kaskamus (mellersta) och Pajemus (övre) Ravdojaure. Vi fick en snöby över oss innan vi nådde nedfarten mot leden. Efter att ha åkt över sjöarna västerut nådde vi leden vid Tjålmejaures norra strand. Där åt vi vår andra lunch vid 19-tiden. i diskuterade om vi skulle kunna ta oss till Pältsastugan den kvällen eller ej. Temperaturen började sjunka. Vi fortsatte med god fart. Så småningom nådde vi skylten Pältsastugan 7 km. Vi hade en överläggning om den fortsatta färden med tanke på trötthet, väder och mitt onda knä. De andra hade lättat min packning den dagen. Vädret var bra och alla ville sova under tak så vi bet ihop. Det var kallt (-14ºC), vindstilla och klart. Snön och stjärnorna lyste upp landskapet och Pältsan. Det var trots tröttheten en fantastisk upplevelse. Vi kom fram till stugan 23:55.

Fredag 880422

I ett av Pältsastugans två rum fann vi stugvärden Roland. Han var där för andra året i följd. Vi åt en snabb middag mitt i natten. Sedan kröp vi till kojs. Jag och Bertil A sov i det andra rummet hos en grupp finska skidåkare. Det var de som hade gjort blocklät vid fiskecampen.

Nästa morgon steg vi upp tidigt. Finnarna kom iväg före oss. Vi beslöt att gruppen skulle fortsätta utan mig pga mitt knä. Roland fixade skjuts med skoter åt mig.

Den fortsatta färden innehöll enligt Ove två stycken slacktarbackar. Det var lite blåsigt och -5ºC. Nedförsbackarna genom skogen var jobbiga. Lunch intogs vid en bro, vilket varit populärt under turen. Solen sken vid fullföljandet av Northen Crossing Project, ankomsten till Treriksröset. Samtidigt anlände fyra pensionärer till röset. Grupperna fotograferade varandra. Under färden mot Kilpisjärvi passerades ett vindskydd. Ryefalk for iväg som en oljad blixt för att besöka toaletten. Det var lämpligt med en rast vid vindskyddet. Viss osäkerhet rådde om det var samhället Kilpisjärvi eller hotellet som låg ca 6 km därifrån, som vi skulle samlas. Eftersom ruskmarkeringen ledde till samhället var det naturligt att styra färden dit. Det blev en kämpig färd över sjön. Väl framme lyckades dom med hjälp av några finska militärer ringa till Saanamaja där jag skulle vara. Då fick dom reda på att jag var på hotellet. Vi beslöt att ta ett rum till, utöver det jag bokat. Vi bastade, ringde hem och Bertil gick igenom vad var och en hade ätit. På kvällen inleddes näringskarensen.

När de andra for iväg till Treriksröset, kröp jag ner i en pulka bakom en snöskoter. Det blev en lång och fartfylld färd genom Karesuando Kronoöverloppsmark, med en ordentlig fartkörning. Som tur var så var de två, som skjutsade mig. Jag har tyvärr glömt deras namn. Så småningom kom vi fram till Keinovuopio, vid finska gränsen, där dom bodde. Jag blev bjuden på middag, och fick då en god inblick i hur människorna bodde så där avsides. Gränserna existerade inte för dom, och språket var en total blandning av svenska, finska, norska och samiska. Jag fick också reda på att Sveriges försvarsminister Roine Karlsson var i Pältsastugans närhet, en annan stuga en bit ifrån, den dagen. Jag fick åka bil till Saanamaja, en stugby några kilometer ifrån hotellet som i sin tur låg ca 6 km från samhället. Det var fullt på Saanamaja, men det var ledigt på hotellet. Jag lämnade ett meddelande på Saanamaja, där vi skulle samlas, och väntade sedan på hotellet.

Lördag 880423

Vi tappades på ett blodprov var. Frukosten i matsalen var rena festmåltiden. Vi lämnade Kilpisjärvi med buss. I Pello gick vi över gränsen till Sverige. Vi fortsatte mot Karungi med buss. Därifrån fick järnvägen föra oss hem.

Maten var som vanligt sammansatt av docent Bertil Ekstedt. Jag (Per), Mats och Bertil A åt en mycket kolesterolrik diet, bestående av bl a äggula, kaviar och sockerkaka med mycket äggula. Den sockerkakan visade sig vara mycket bra friluftsmat. Den tycktes tåla vilken behandling som helst utan att för den skull vara svår att äta. De andra i gruppen åt en normal (fettfattig) diet.

                           Per Andersson