Expedition Club

EC Northern Crossing Project V

19850413-22

Hemavan - Vuoggatjålme

850413 LÖRDAG

- Tåget är ungefär en halvtimme försenat!

Konduktören på tåg 852 försökte på detta sätt hålla den nyväckte vaken ännu en stund.

Från överslafen i liggvagnskupén klättrade jag efter påklädning ca 10 minuter senare ner. I korridoren stod Ove, som äntrat vagnen i Avesta, och spanade ut genom fönstret. Även Ca11e som gjort mig sällskap från Stockholm, och Bosse, med på vagnen ända från Katrineholm, kom snart sömndruckna ur varsin kupé (i vagn nr 11). Skövdemejeristen Bertil Andersson återfanns i grannsovvagnen (nr 10) där han sovit sedan midnattstid (Avesta). Sedan även Bertil Ekstedt återfunnits några vagnar bort, anslöt vi andra oss snabbt till Örnsköldsviksdoktorns kupé. Ca 10 ml venöst blod tappades via punkterade armbågsvener från var och en under tågets skarvfria gång mot Östersund.

Kl 6.09 ankom tåget den jämtländska residensstaden. Bertil E begav sig omedelbart iväg till centrallasarettets c-lab för centrifugering av de färska blodproverna. Vi andra kånkade de välfyllda ryggsäckarna, skidemballagen och frukostplastpåsarna till centralstationens väntsal. Packningen omfördelades, frukost intogs, pengar togs ut och vykort skrevs.

Bertil A och Calle vägde sina sprängfyllda ryggsäckar på den större  av resgodsvågarna. 32 resp 36 kg lät imponerande men väckte  viss skepsis. Calles säck hade hemma vägt 22 kg och 14 kgs  tillskott nu verkade i mesta laget.

Kl 7.49 - sex minuter före annonserad avgångstid - kom Bertil E hastande på plattformen. Fulltaliga steg vi ombord i den bakre av de två orangeröda knappt halvbesatta FIAT-motorvagnarna. Först kl 8.18 lämnade inlandsbanetåget Jämtlands- metropolen. Sömn varvat med samtal, mat, fotografering, tidningsläsande och vykortsskrivande utgjorde huvudsysselsättningarna innan Storuman nåddes kl 13.03.

Vi plockade ut vår packning ur den främre motorvagnens bagageutrymme och vandrade de hundra metrarna till busstationens lastkaj. Två bussar visade sig gå mot Hemavan. Vi steg ombord på Continentbussen från Skellefteå. Det fanns gott om plats  (ca tio passagerare förutom oss). I postdiligensen från Umeå var det betydligt trängre. Ytterligare förtäring, vila och samtal följde i bussens bakre regioner. Efter 2 1/2 timme längs Blå vägen nåddes Hemavans högfjällshotell kl 15.20.

Ett par lägerfirande bekanta Vännäsbor (Anki och Pelle) konverserades. Hotellets toalett nyttjades. Vattenflaskorna  fylldes. Efter skidvallning sattes de tunga ryggsäckarna på plats. ,Laggarna spändes på.

Kl 16.06 var vi på väg uppför längs Kungsleden. Solen doldes bakom högt belägna moln. Det snöade lätt i den 5-gradiga värmen. Enstaka dagstursåkare på väg hem möttes i det skoterpreparerade kryssmärkta spåret. De inledande uppförsluten kändes motiga. Efter 32 minuter nåddes toppen av högfjällsliften. Kl 17.25 passerades den tysta och folktomma övre delen av Norrliftarna. Strax dessförinnan hade turens första skavsår åtgärdats. Calles häl försågs med Comfeel-platta.

Leden följdes nu i 2 - 4 m/s medvind längs Örjelnjuonje i ett småkuperat landskap. Ett flertal skotrar möttes och den första omkullkörningen registrerades. Från Syterbäcksbron följde en rak - och i avsaknad av skotrar - tyst sträckning i dalbottnen längs de grånade kryssmarkeringarna fram till Viterskalsstugan. STF-boningen nåddes kl 19.15.

På rekommendation av stugvärden - en student från Uppsala - tog vi plats i stugans västra rum. Ove gick och hämtade vatten 200 m nordväst om stugan. Under 2 m snö och tjock upphuggen is kunde friskt vatten hämtas ur Syterbäcken. Snart kokade makaronerna. Korv smakade utmärkt därtill. Under kvällen tilltog vinden något   4 - 7 m/s uppmättes vid 21 -tiden. Temperaturen var då – ½ C.

850414 SÖNDAG

Som stugans enda gäster sov vi gott i varsin säng. Ove var som förste man uppe kl 7. Halvklart, +3 C och vindstilla rapporterades på förfrågan.

Ca en halvtimme senare var vi alla på benen och snart puttrade frukostgrytorna. Choklad och fyra välsmörade Husmansmackor utgjorde morgonmålet för Calle Bertil A, Bertil E och mig, som åt en relativt fettrik kost. Ove och Bosse, med större andel kolhydrater i födan, intog russingröt och närmast skotskt bredda hårdbrödbitar.

Efter packning, vattenhämtning, sopning och slutligen vaskning av golvet lämnades stugvärden i den 6-gradiga värmen kl 10.06.

I lätt medvind följdes vinterleden mot öster genom Syterskalet. Till en början låg molnen tätt kring de båda Sytertopparna. Så småningom klarnade det. Solen tittade fram.. Perspektivet med de omgivande branterna imponerade i det vita gnistrande landskapet. Det blev varmt och svettigt även med uppkavlade skjortärmar.

Farten var god till en början. Värmen försämrade snart glid och fäste. Efter en timme vallades skidorna om mitt för den östligaste stora ravinen från S Sytertoppen. Violett ansågs vara "the drug of choice” (utom för mohairgänget - Bertil E och jag - som använde paraffin under remsorna). 500 m senare krävdes omvallning. Nu blev det gult för Fischer- och Elan- åkarna. Bakhalkan eliminerades alltmedan en del surrande skotrar passerade.

Något väster om renvaktarstugan lämnade vi leden och genade i östlig riktning över SjulsOlsaxeln. Under den flödande solen blev det varmt i den svaga uppförsbacken.

Klabbtendenser försvårade framfarten liksom begynnande skavsår. Calles och Bertil A:s fötter plåstrades om.

Vid 14-tiden passerades krönet av SjulsOlsaxeln. En träd- och buskfri måttligt brant men vurpig nerfärd följde. F a Bertil A var otursförföljd och rev upp två dm av höger byxben i samband med ett fall.

Den fräscha tre år gamla Nya Syterstugan nåddes kl 14.30. Lunchblandningen och de två smörgåsarna intogs på farstutrappen i flödande sol och takdropp. Vi beslutade att sova över i den stora stugan. Tiobäddarsrummet i husets södra del belamrades snart av vår packning.

Det vackra vädret lockade till extraaktiviteter. Kl 16 skidade Bertil E och jag med en lätt packad ryggsäck i soldis och obetydlig vind söderut längs den kryssmärkta leden mot Norra Fjällnäs. Landskapet var till en början flackt. Utsikten mot Sytermassivet i väster imponerade. Tärnaån passerades strax uppströms sommarledens bro. Härifrån bar det svagt uppför.

Kl 17 passerades ledskiljet, där skoterleden från Tärnasjön ansluter (just där telefonledningen nås). Några skotrar med bobtolkande barn i släptåg passerade i sydlig riktning.

Vi fortsatte ytterligare någon kilometer söderut. I höjd med Vallejukke lämnades leden. På tidvis dåligt bärande snö bland ripor och rävspår i fjällbjörkskogen stretade vi up för Bångåives nordliga sluttningar. Utsikten mot Tärnaåns dalgång, Tärnasjön och Syterfjällsväggen vidgades och gav lön för mödan. Via den n v kammen tog vi oss upp till fjällets högsta väluppmätta punkt (1058 6 m ö h).

Här öppnades perspektivet österut mot bl a Biellojaure. I söder identifierades bl a Stour Gurke, Laxfjället och fjällen kring Umeälvens dalgång söder om Tärnaby. Toppbestigningen firades med godisblandning och vatten.

P g a en kylande n v vind lämnades toppröset efter knappa 20 minuter kl 18.48. I måttlig lutning och med bra glid stakade vi snabbt nerför mot norr i "grytan" mellan kammarna. Efter sju minuter nåddes de första träden. Vallejukke följdes ner till leden. Snön bar nu bättre i den begynnande aftonkylan. Telefonledningen lämnades vid ledskiljet (Tärnasjön - N Fjällnäs - Syterstugan) kl 19.13. Vi fortsatte mot den sistnämnda destinationen i samma spår som vi kommit. Utsikten mot Syterskalet intresserade.

Den rödfärgade solskivan försvann ner mellan de båda Sytertopparna. Det var några minusgrader och nästan vindstilla. Kl 20.30 var vi åter vid Syterstugorna. Termometern på farstubron visade -4 C. Skidor utanför stugan indikerade närvaron av ett knappt tiotal fjällbetvingare. Stugvärden hade återkommit efter en dagsutflyckt till Viterskalsstugan. Tre vandrare från Servestugan och en ensam flicka från Tärnasjöstugan hade också anlänt. Dessutom hade att otal skotrar surrat i omgivningarna och snövesslor passerat meddelade Calle och Bertil A, som eldat upp vår sovrumskamin (+ 24 C !) och lagat byxor under eftermiddagen.

Bosse och Ove hade njutit backen ner för Sjulsolsaxeln ännu en gång (men nu utan packning). En sen middag (bestående av potatismos, skinka, vatten och tre ostsmörgåsar) följdes av ett raffinerat ostbyte i fotogenlampornas sken. Bertil A hade av misstag inköpt ost av något för låg fetthalt (50+ i st för 60+), varför vi för att utjämna skillnaderna mellan våra hushåll delvis bytte ostar. Vi gick till sängs vid 22 - 23-tiden.

850415 MÅNDAG

Efter en varm natt steg jag upp kl 7.30. Rumstermometern visade + 18 C. Utomhus noterades - 4 C halvklart och stiltje. Vid 8-tiden var alla sex på benen. Calle hade lyckats få in P 1 på sin medförda radiomottagare. Vi lyssnade på väderrapporten: vid passagen av en kallfront lovades måttlig nordlig vind och molnighet. Morgonen liknade den föregående.

Matlagning, packning och slutligen sopning av stugan föregick avfärden kl 10.26. Några morgonpigga skoterförare med brummande ekipage hann också passera utanför.

Temperaturen hade stigit till + 5 ½ C när vi i isiga skoterspår och molnighet (tongivande fjälltoppar dock synliga) skådade mot väster. Bertil E drabbades av vadkramp och hade extra kämpigt på det slipprig svårgreppade underlaget i björkskogen ovan Tärnasjön. Någon kilometer väster om sommarledens broar över sjöns sydliga arkipelag tog vi av och följde skoterspåret norrut. Rösningen upphörde där sjön nåddes i en vik i höjd med Skiratjakke.

Ove tog täten under sjöpassagen. Här kunde äldre, mindre isiga skoterspår följas vilket påtagligt underlättade framfarten. Det blåste motvind, som uppmättes till ca 2 ½ m/s under en godispaus på halvön mitt för Rasetjakke. Tre pimplare sågs på sjöns v strand strax n om kåtan.

Kl 14 nåddes Tärnasjöstugan. STFs 22-bäddarshus (identisk med nya Syterstugan) är här uppförd 50-talet m sydost om gamla Lappväsendets (numera Lantbruksstyrelsens) röda stuga. En förnämlig fristående torrtoalett med "värmesits" ingick i nybygget och en bastu var planerad. Nere vid sjöstranden arbetade två snickare på en bod.

I stugan mötte oss tre äldre skidturistande män, som anlänt från Servestugan. Telefonen (0954 - 26011, gemensam linje med Forsavan 13 kr söderut) användes och många anhöriga lugnades. Lunchblandningen, teet och smörgåsarna åts i stugans stora kök där vi också beslutade att fortsätta färden mot Skidbäcksbaracken.

Kl 16 skidade vi ner på sjön och lämnade de nyanlända tre norrmännen och deras fyra hundar (som anlänt från en plats bortom Ältsåvattnet). Calle ledde karavanen norrut längs skoterspår i motvind (nny 5 m/s). Solstrålar bröt emellanåt igenom molntäcket varvid det konturlösa landskapet tecknades skarpt: Gappes, Laivertes och Slierogaises branter imponerade. Mitt på sjön mötte vi de tre männen från Tärnasjöstugan, ute på en eftermiddagsrunda. Ett flertal småhus på sjöns östra strand passerades. Tärnasjöns norra spets nåddes vid 17- tiden. Några minuter senare tog vi godispaus i lä bakom några kullar i norra änden av en liten tjärn strax öster om Altsån. En skoteråkare kom förbi och frågade efter leden mot Ammarnäs.

17.40 fortsattes dalgången mot norr. Ältsåns vindlingar följdes några km, varefter telefonledningen blev vårt rättesnöre genom Tjatjetievas glesa björkskog. Bertil E klagade över smärtor i vänster underben. Benhinneinflammation misstänktes.

Någon km innan telefonledningen korsar Skidbäcken tog vi av österut. Skidbäcksstugan sågs i nedre delen av en ravin nedom Slierogaise i samband med en paus. Rök kom ur skorstenen. Myrlandskapets snöfattiga sankmarker passerades snart.

Kl 19.45 stod vi vid baracken. En skoterburen man från Ammarnäs huserade i byggnadens norra rum. Där fanns fyra bäddar. Ove och Bosse flyttade in. I södra delen fanns ytterligare ett rum (med två britsar), där Calle och Bertil A plockade in sin packning. Sedan Bertil E och jag slagit upp pyramid- tältet strax sydväst om stugan, tillagade vi middagen hos Bertil A och Calle.

Under kvällen lättade molnen. Gappes och Laivertes silhuetter klarnade. Vid 22.30-tiden lämnades stugan för tältet i den vindstilla kyliga (- 5 C) aftonen. Vi somnade vid midnattstid.

850416 TISDAG

I morgonens halvslummer noterades skoterljud vid 6-snåret. Ripors kuttrande och knastrande fotsteg bröt i övrigt tystnaden i den vindstilla kalla morgonen. I samband med toalettbesök noterade Bertil E

- 7 1/2 C kl 6.45. Mannen med skotern puttrade samtidigt förbi och avgasdofter slog in i tältet.

I det fria kl 8.15 konstaterades en svag nordlig vind. Solen sken från en klarblå himmel. Inne hos Calle och Bertil A var det full aktivitet. Elden i spisen spred värme under frukost- och packningsbestyr. Vid niotiden förtärdes frukosten, sedan också Bertil E hittat upp ur sovsäcken och in i stugan.

De då nästan startklara Ove och Bosse berättade kring samtalen med nattens rumskamrat. Bl a hade denne menat, att Skidbäcken fått sitt namn efter de träd (tall? björk?) som växte kring jåkken och använts som material vid tillverkning av skidor.

Med fullpackade ryggsäckar lämnades stugan. Kl 10.46 spändes skidorna på vid Skidbäcksbrons norra fästpunkt. Calle tog täten. I ett lugnt jämnt tempo följdes leden uppför genom fjällbjörkskogen. Ripor flög upp av och till. Kl 11.03 dånade två Viggenplan genom luften i sydlig riktning.

Uppe på kalfjället gavs en vacker översikt mot Laivavagge och omgivande fjäll. Ett 20-tal snösparvar verkade trivas i den nordliga kylande vinden, strax innan Nases n utlöpare ca 800 a ö h passerades efter 1 1/2 timmes skidande.

Kl 12.36 var vi nere i Dukkeskalet efter en långsluttande utförslöpa. På en framtinad kulle lades liggunderlagen ut. Solen njöts en dryg timme under en varm men aningen blåsig paus.

Bertil A gick först när vi fortsatt mot norr kl 13.51. Den ospårade terrängen längs telefonledningen orsakade en

och annan vurpa i nedförsbackarna. Efter ett par km lämnades telefonstolparna och den kryssmarkerade leden följdes mot norr. Vid Guotevaratjes sydsluttning gjordes uppehåll för lunchpaus kl 14.40, I blocklä med ansiktena mot söder njöts lunchblandning, smörgåsar och Ammarfjällets mäktiga branter i det flödande solskenet.

Kl 16.05 fortsattes färden vidare norrut i delvis opreparerad terräng längs rösena över Guotevaratjes västligaste del. Vivojukke passerades vid bron. Skoterspår följdes härifrån åt nordost. Vid ön i Vindelälven - ca en km söder om Dalovardostugan - åkte en del extrakläder av till följd av värmen. Leden från Ammarnäs följdes sista biten genom björkskogen fram till lantbruksstyrelsens stuga. Den nåddes minuterna före kl 17. Huset innehöll ett större fyrabäddsrum med spis och telefon och ett mindre rum med två ruffiga britsar och utan värmeanordning.

Då vädret var fint - sol och ca O-gradigt - försvann de flesta på eftermiddagsturer. Bertil E skidade Vindelälven norrut. Bosse, Calle, Ove och jag gick ett stycke uppför Habaks västsluttning, där spår efter minst två Järvar sågs. En vinterklädd skogshare observerades under nerfarten.

Bertil A stannade i stugan och förberedde aftonen. Därför var det varmt i stugan när middagen förtärdes vid 19-tiden. Bertil E och jag satte sedan upp tältet norr om vedbon. Övriga sov i stugan. Efter telefonsamtal vid 22-tiden gick vi till sängs. Ute var det vindstilla, klart och - 8 C.

850417 ONSDAG

Natten blev mindre kylslagen än väntat. Kl 4.30 var tälttemperaturen - 5 C, kl 7.45 + 2 C. Utanför tältet 25 minuter senare avlästes – 7 C.

Inne i stugan rådde lugnet. Bara Ove var på benen. De övriga låg skönt nedkrupna i sovsäckarna. Uppstigning påbörjades dock snart. Vatten hämtades från den närbelägna jåkken.

Under natten hade vattenhålet fryst till ytterligare. Några cm is måste huggas bort för att erhålla det eftertraktade livselixiret. Efter frukost l stugan och nyttjande av torrdasset (innehållande "tidningar av den typ man bör läsa för att inte somna på sin post" /citat Skövdemilitär/) förhörde vi oss per telefon om väderläget. Molnigt och temperatur kring 0 C utlovades.

-2 C visade stugtermometern när vandringen påbörjades kl 10.33.

Skoterspår följdes norrut i Vindelvagge. En seglande rovfågel (vråk?) sågs när älven korsades vid punkt 630,01. Molnen skymde sikten av omgivande fjällsidor. Ibland noterades solen som en månskiva bakom molnen. Det började snöa. I lätt sydlig vind var det ändock lättåkt i den platta videbevuxna dalen väster om älvfåran. En kort ”ryggsäckspaus” togs mellan ett par kullar ca 7 km nnv om stugan efter 1 1/2 timme. Härifrån gick

vi över på älvens norra strand och siktade rakt mot lapplägret. En och annan ripa skrämdes upp ur videbuskagen i den gropiga terrängen innan samevistet nåddes strax före kl 13.

Ett flertal stugor, husliknande kåtabyggnader, traditionella kåtor och förrådsbodar fanns spridda bland kullarna i en

gles björkskog. Bosse och Ove lunchade i en visthusbod bland hängande torkat kött. Vi andra sökte skydd för snön i en äldre kåta, som till skillnad från de modernare byggnaderna var olåst.

Styrkta av smörgåsar och lunchblandning drog vi vidare kl 14.25. Då en brant ravin hindrade nerfart till Vindelälven följdes i stället vattendragets södra strand i ono riktning ungefär längs sommarleden. Till en början var det ordentligt kuperat l björkskogen. Calle gick först och spårade i dm-djup snö. Efter någon km upphörde skogen. Landskapet blev vitt och konturlöst. Avstånd och lutningar var svåra att bedöma.

Vid älvens 90-graders krök söder om Gåbråive föredrog vi därför att fortsättningsvis följa älvfåran. Den 7-gradiga värmen och nysnön som vilade på tidvis icke bärande skarsnö, gjorde vandringen tung och enahanda, uppiggande snösparvar och imponerande ravinbildningar till trots. I kröken, där jåkken från Nuortap Luspas når älven, fanns ett ca 5 m lodrätt stupande fall. Detta tvingade oss upp ur älvfåran. Vi höll oss sedan på fjället 1066's västsluttning ovan dalgången. Vid länsgränsen observerades en skoter på älvens västra sida. Med varierande sikt fortsattes färden i det nordligaste länet. Snö, uppehåll och ibland t o m solaningar bakom molntäcket karaktäriserade färden mot nordost.

Sarveskåtan nåddes kl 18.40. En helt demolerad visthusbod och kåtans trasiga dörr gjorde övernattningsstrategin enkel. De tre tälten slogs upp bakom kåtan. Efter kvällsmåltiden lägrade sig tystnaden vid 22-tiden. Temperaturen var då - 3 C.

850418 TORSDAG

Ögonen slogs upp vid 8-tiden. Nattsömnen hade varit tillfredställande, men snöfall och tilltagande vind hade ändock noterats. Ute ur tältet observerades lågt belägna moln, snö, västlig vind på ca 2 – 4 m/s (upp till 6 m/s i byarna) och

en temperatur på ca + 3 C. Sikten var dålig. Efter tillredning i kåtan förtärde vi frukosten i tältet. Då omgivningen var klart svårorienterad beslutades efter överläggningar att avvakta väderutvecklingen i tälten. Tiden användes för diskussioner, läsning, kartstudier och väderobservationer.

Kl 12.50 uppmättes vinden till 6 - 8 m/s. Så småningom upphörde nederbörden. Molnen blev under några timmar stabilt placerade ovan 1000-metersnivån. Vid 15-tiden togs därför beslut om fortsatt vandring. Lunchen intogs innan tälten plockades ner i den 4-gradiga eftermiddagsluften.

P g a befarade orienteringsvårigheter skidade vi kl 16.16 österut. Bertil E spårade i knappt dm-djup nysnö in i Vuordnavagge. Initialt imponerade Tsangatjåkkås sockertoppsliknande höjd 1433,4. Den försvann dock snabbt åter i moln liksom Sarvestjåkkås högre toppar. Trots medvind blev det kyligt. Anorakarna togs på strax väster om Vuordnajaure.

Under sjöpassagen sågs 20-talet renar betande högt upp på Sarvestjåkkås barblåsta branter. Öster om sjön skidade vi på platserna mellan Sarves- och Vuordnafjällen och jåkkravinen. Mörka moln försämrade sikten bakåt påtagligt medan soldis stundtals förgyllda vår framfart.

Så småningom bjöds fin utsikt mot Glibbovardo. Glibbokåtan kunde urskiljas på en kulle nere vid ån.

Ove ledde nerfarten till passpunkten mellan Vuordnatjåkkå och Glibbovardo. Härifrån fortsatte utförsåkningen skråvis mot nv ner i den vackra björkbevuxna Laisdalen. På kala fjällytor och senare genom ett kulligt björkskogslandskap nåddes Laisälven strax uppströms den "stora" ön (rakt söder om Gåbrekfjällets topp 1191) kl 20.50. 15 minuter senare drog

vi vidare uppströms på älven. Snart träffade vi på skoterspår, som underlättade skidåkningen. Ravinen dryga km söder om Laisstugan kringgicks längs falnande falurödmålade kryssmarkeringar norr om älven i den tilltagande skymningen.

Kl 21.45 anades Laisstugans silhuett. Byggnaden stod obebodd. Gårdens norra ruin var tillbommat. Södra delen bestod av en stor brits med plats för 3 - 4 personer, spis och bord.

Bertil E och jag slog upp tältet 20-talet m öster om stugan. Övriga föredrog övernattning inomhus. I stearinljusens sken lagades och förtärdes middagen i huset. Kl 23.45 vandrade vi åter till tältet i den 1/2-gradiga natten.

850419 FREDAG

Vaknade först kl 9.45! Tre liggunderlag och värmen utomtälts (+ 7 C) hade bidragit till en god natts sömn. Inne i stugan var alla på benen. Frukostbestyren påbörjades. Kl 11.45 kom också Bertil E in i stugan efter rejäl sovmorgon.

Under frukosten bestämde vi oss för att stanna kvar på platsen, men ägna dagen åt en mindre tur. Lunchmaten samt nödutrustning placerades i de i övrigt tömda ryggsäckarna.

I lätt sydostlig vind, 12-gradig värme och med sikt upp till 1000-metersnivån tog Calle täten vid 13-tiden. Leden mot Nasafjäll följdes genom björkskogen och bredvid bron över Aksjojåkkå upp på Aksjoskaide. Leden var tydligt markerad med mestadels rödmålade träkryss (här och var även metall- konstruktion). Det var snabbåkt i medvinden (ca 3 m/s). Vid Jepurisnjånne började det snöa. Sikten försämrades avsevärt. Vi tog ut kompassriktningen mot Siergasuolokåtan. I praktiken kom Laisälven att följas fram till renvaktarstugan, som nåddes kl 15.05. Stugan var låst. Kåtan strax söder om stugan var översnöad. I snögloppet grävdes dörren snart fram. Skönt vindstilla var det innanför porten.

En del snö måste dock skyfflas bort innan liggunderlagen kunde läggas ut på kåtans risbädd och lunchen därefter påbörjas. Genom den öppna dörren upptäcktes under måltiden tre vandrare med hundar uppe vid leden på väg österut.

Då kåtavistelsen började kännas kylig (+ 3 C) påbörjades återfärden i den måttliga motvinden (5 m/s so vind) kl 16.30. I ostlig riktning tog vi oss upp till kryssmarkeringarna vid Jepurisnjånne. Här träffade vi på de ovan nämnda

ekipagen. Tre norrmän drev tre engelska setters som var och en drog en ca 25 kg tung pulka. De var något snabbare än oss bland snösparvarna i nysnön och klabbföret. Calle körde dock på friskt, och vi nådde Laisstugan kl 18.25 bara några minuter efter norrmännen. Dessa visade sig vara från Bodö. De hade rest med tåget till Lönsdal sovit över på stationen och på morgonen åkt NSB-bil tili startpunkten 3 - 4 mil västerut. Norrmännen lade ut sina sovsäckar på stugloftet, medan hundarna sov över på golvet i rummet tillsammans med Bosse Calle, Ove och Bertil A.

Tältarna lagade middagen utomhus. Det snöade rikligt under aftonen och temperaturen sjönk (- 4 C kl 21). I tältet somnade vi strax efter midnatt.

850420 LÖRDAG

Hundskall bröt ytterligare en angenäm natts sömn. Kl 8 började uppstigningen. Utomhus var det vindstilla, molnigt och - 1 C. Ett några cm tjockt lager av torr pudersnö låg som en matta efter nattens snöbyar. Snö smältes på spritköket och vatten till frukostchokladen erhölls. Tillsammans med

fyra ostsmörgåsar slukades drycken vid 9.30-tiden i tältet. I stugan var det full aktivitet. Alla hade sovit gott både, två- och fyrbenta. Norrmännen var snabbast klara och försvann med hundarna söderut mot Vindelkroken kl 10.45.

En timme senare lämnade också vi stugan. I 5-gradig värme spårade Bertil A längs kryssmarkeringen mot Graddisvägen.

I rask takt forcerades den första 140-metersstigningen genom björkskogen upp på kalfjället. Under tystnad bytte Ove här den högra bindningens stram som brustit under saxningen uppför. Utsikten bakåt mot Laisdalen var betagande. Temperaturen var här lägre: - 1 C uppmättes.

På 800-metersnivån gick vi in i molnen. I svag so vind passerades den steniga delvis barblåsta platån nedom fjället 1191, I nerförsbacken till Riugojåkkå kom vi åter ur dimman för en stund.

Kl 12.40 påbörjades 240-metersstigningen upp till passet mellan Tjågnåris och Gåbrok 1425. Sluttningen var snörik.

Sedan vi åter gått in i dimman på 800-metersnivån var allt helvitt. Stigningen var jobbig och kändes oändlig, då inget slut skönjdes varken uppåt eller nedåt. Detta inbjöd till många andhämtningspauser. Efter godisrast i stigningens övre del planade landskapet ut. Snart bar det utför.

Kl 14.45 skönjdes konturerna av en bro i det annars konturlösa vita landskapet. Ett blocklä grävdes i närheten till skydd för den mycket svaga men kylande (+ 2 C) vinden.

Medan smörgåsarna och lunchblandningen intogs lättade dimman. Landskapsstrukturer upp till 1150 - 1200 metersnivån kunde nu klart urskiljas.

Kl 16.05 fortsatte vi Silverleden åt nordost. Ca 35 minuter senare var stigningen från Datjajåkkå upp till passet mellan Ö Ruonektjåkkå och Gåbetjåkkå avklarad. Turens högsta punkt, ca 1140 a ö h, ägnades en kortare fotopaus.

Mot norr öppnade sig landskapet mot Ruonekdalen, dess omgivande fjällbranter och Vuoggatjålme. Fin utförsåkning bjöds längs vinterleden över kalfjället och slutligen genom dalens småkulliga fjällbjörkskog ner till bron vid Ruonekjåkkå. Ån nåddes kl 18.10. Tälten slogs snart upp invid leden

något hundratal meter norr om bron. Under ca 1 1/2 m snö och is fann Ove och Bertil E rinnande vatten som de fyllde vattenflaskorna med i den dalande aftonsolen. Skotrar passerade på leden under aftonbestyren.

Efter måltiden gjorde Bertil E och jag en utfärd till Tjapkatjåkkås östligaste topp ca 800 m ö h. Från bergets topp bjöds en mäktig utsikt över Ruonekdalen. Det var vindstilla och klart och vi kunde höra skratt och rop från det övriga gänget när de nyttjade älvbrinken för utförsåkning. Nerfarten genom den glesa björkskogen blev njutbar: några ca kall lössnö vilade på stabil skare och gav såväl fint glid som möjligheter att svänga.

En hermelin observerades i strandkanten i den - 3-gradiga aftonen. Kl 22.30 låg alla nedkrupna l sovsäckarna.

850421 SÖNDAG

Vaknade när några snöskotrar passerade kl 7.45. Började skriva i dagboken. Enstaka vindilar tog emellanåt tag i tältdukarna. Bertil snusade i sovsäcken bredvid. En korp hördes kraxa i närheten. I fjärran hördes knattret från de bortflyende terrängfordonen.

Tvingande omständigheter ledde så småningom till påklädning och uppstigning. Utomtälts visade kvicksilvret ca 3 – 4 plusgrader. Den byiga vinden kom från väster och uppmättes under frukosten till som mest ca 6 m/s.

Efter morgonmål, tältrivning och packning lämnades tältplatsen kl 11.36. Tätmannen Bertil A skidade snabbt i medvinden västerut längs skoterleden. Vid den lilla ön 575 m ö h korsades älven. Leden följde därefter myrarna söder om Ruonekjåkkå. Vid selet och öarna nedom Tjapkavardo följdes ån någon kilometer. Utför guppiga skoterspår i en tät björkskog plogade vi sedan längs vattendragets norra strand tills Sädvajaures is nåddes kl 12.35. I blåsten togs här vallningspaus under iaktagande av de många skoterburna människor, som njöt sol och fiskade på sjön.

Den reglerade sjöns brutna backiga vattenspegel följdes mot norr. Vid Lillselet betade sex renar bland tallar och fjällbjörk på den västra stranden. Några strömstarar observerades vid forsen ovan selet från den västra strandkanten. Stuorsavons is skidades norrut. Vid sjöns nordvästra vik - precis vid Polcirkeln - inmundigades turens sista lunch i någorlunda lä kl 13.45 - 14.55.

Styrkta av grynblandning, vatten, bröd och smör skidade vi norrut i skoterspår längs ett myrstråk. Den asfalterade Silvervägen korsades. I backen ner mot sjön sågs vandringens slutmål: Vuoggatjålmes turistanläggning på andra sidan sjön med samma namn. Den frysta vattenytan passerades åt nordost

i sol men stundtals bitande vind. Kl 15.30 stod vi vid receptionen i huvudbyggnaden. Anläggningen visade sig vara fullbokad. Vi fick dock duscha och basta. Under reningsproceduren erbjöd värden oss en fyrabäddsstuga, som blivit avbeställd p g a sjukdom. Vi hyrde stugan utan att tveka.

Vid 18-tiden intogs den på elektrisk spis tillagade kvällsmaten med sedvanlig aptit. Efter denna gällde fasta Intill morgondagens avslutande provtagning.

Aftonen ägnades vykortsförfattande, telefonerande och div ekonomiska transaktioner innan sovsäckarna rullats ut i de fyra bäddarna samt på liggunderlag på golvet (Bertil & och Calle). En varm natt följde.

850422 MÅNDAG

Ett upprepat entonigt pipande bröt nattfriden. Kl var 5.50. Calles armbandsur gjorde avsedd verkan. Bertil A var snabbt på benen och satte vattengrytan på spisen.

Snart var alla på benen. Sovsäckar och liggunderlag rullades ihop. Blodprover togs. Frukosten - smörgås och choklad (med undantag för Ove och Bo som slog till med en Mountain House-delikatess) - intogs härefter.

Efter slutlig packning, sopning och vaskning av golvet lämnades stugan. Utomhus var det vindstilla, mulet och någon minusgrad. Bussen inväntades vid den stora gulvita huvudbyggnaden.

En grön buss tillhörande H Nybergs busstrafik i Sädvaluspen kom strax efter utsatt tid kl 7.30.

En kvinnlig chaufför i 35-årsåldern körde oss säkert länsvägen söderut. Calle plockade in postsäckar. Vi övriga ägnade oss åt diskussioner, sömn, utsikt och mat.

Järnvägsstationen - Sveriges enda järnvägsstation som aldrig haft spåranslutning - i Arjeplog angjordes kl 10.15. Här beställde Calle och jag tågbiljetter för den kommande natten. Silvermuseet besöktes. Lappmarksdoktorn Einar Wallmark, en vital vithårig gott och väl 80-årig man, var på plats och cisererade oss bland alla föremålen, bara vi först skrev våra namn i besöksboken.

Tillsammans med ytterligare tre personer embarkerade vi postdiligensen kl 12. Genom storskogen gick färden till ett kallt och blåsigt Arvidsjaur. Här inhandlades mat på en ICA- affär.

Motorvagnen mot Jörn avgick kl 13.53. Ytterligare förplägnad och sömn ägnades de dryga 60 minuterna ombord på den italienska Y 1an. Fortfarande fanns mycket snö i skogen utanför kupéfönstren

Kl 15 bytte vi tåg i Jörn. Ett fem vagnar långt Lapplandspilen inväntade. Vi fick plats i en rökavdelning, där vi bl a tippade Lotto.

Vännäs angjordes kl 16.53. Sittvagnen övergavs för perrongens blötsnö och blåst. Bertil A och Ove letade rätt på liggvagnen, som kopplades på här. En något orolig Bertil E steg på en försenad motorvagn för färd till Umeå och behandling av morgonens blodprover. Calle, Bosse och jag lämnade ryggsäckar och

skidor vid resgodsutlämningen. I ruskvädret (turens sämsta?) gick vi Fällforsvägen upp till lägret och Envägen 11 för fika och samtal i väntan på tågen mot Katrinehola och huvudstaden. Ännu ett EC-äventyr var till ända.