Expedition Club

830412 Tisdag

Skogli - Gunnarvattnet - Kejsån, 17,5 km

Skarsnö som höll att gå på noterade den morgonpigge vandraren vid 8-tiden. Molnigt, vindstilla och en minusgrad avlästes på termometern utanför Lars och Oves kupoltält kl 8.10. En dryg timme senare var alla man ute på skarsnön. Frukosten lagades och njöts i det fria.

Kl 11 var alla packningar på plats. Övernattningsplatsen lämnades. Skogsvägen följde ner till Skogmo, en lantgård bestående av boningshus, ladugård och uthus. Vi sneddade över en inäga ner till Rengen. Ruskmarkeringen följdes sedan i vnv riktning över sjön till Austborg/Oppgard, vars strand nåddes kl 11.45. Mellan de färgglada gårdarna tog vi oss på branta snöfält, delvis i sällskap med en hund, upp över den leriga riksvei 765. Samtidigt började molntäcket upplösas, solen tittade fram och värmen blev påtaglig.

Från den övre östra ödegården i byn ledde oss Mats mästerligt via Kverntjörna och sedan genom tät barrskog i stort längs en gammal bruksväg fram till ett kalhygge vid en bäckravin. Hygget vandrade vi rakt uppför. Pustande njöt vi av de storslagna vyerna med sjöar och fjäll, men tyvärr också många rakade bergssluttningar.

Den lilla säterstugan passerade vi 100-talet m norr om. Bland har- och rävspår fortsatte vi mot öster över småmyrar och sjöar. Riksgränsen - här utmärkt geno en ca 5 m bred spikrak rågång i skogen, vid vars bortre norra ände Penningkejsen mäktigt tecknade sig - passerades. Vi hittade ett skoterspår som delvis underlättade nerfärden på Middagshöjdens nordliga sluttningar. Mot slutet av backen blev skoterspåret dock isigt och brantare samtidigt som barrskogen tätnade. Resultatet blev fallorgier, med Bertil i huvudrollen. Ett höftavbärarbälte gick sönder, men i övrigt var det ett oskadat gäng som vid 15-tiden gled fram ur skogsbrynet och tog lunchpaus invid den lilla röda stugan på Gunnarvattnets västra strand (i viken mitt för näset). Vi hade gått om lä och njöt i solen. Två skidande damer hejade på oss och antydde något om herrträff innan de fortsatte längs den nyanlagda ej plogade vägen på sjöns västra sida.

Kl 16.15 skidade vi ut på den snöbelagda isen. Några pimplare sågs. Vi stakade rakt öster ut till Näset och centrala byn. Bebyggelsen var blandad: förfallna äldre jordbruksfastigheter, välhållna vinterbonade trähus samt fritidshus och sommarstugor sågs. Mats passade på att ringa hem, samtidigt som övriga vallade sina skidor för fäste inför den väntade stigningen mot Penningkejsen. Trots dessa övningar blev det isigt, bakhalt och tungt längs skogsvägens skoterspår uppför kalhygget under den första brantaste stigningen. Där vägen tog slut följde vi sedan rösmarkeringen i ett relativt flackt sparsamt skogsklätt sankmarksområde. Här fanns rikligt med renspår och ett tiotal av djuren sågs betande. Utsikten mot Penningkejsen var magnifik i den molnfria, vindstilla men alltmer kyliga aftonen.

-4öC visade termometern kl 19.15, nör vi just påbörjat bivackeringsbestyren strax norr om den lilla stugan vid Kejsån. Bosse och fram för allt Bertil - båda med pjäxor av traditionell typ - hade svårigheter att hålla fötterna varma i kvällskylan och förfrysningsrisken var reell. Vid uppslagningen av pyramidtältet hade vi lite extra besvär med tältstången, som frusit ihop och måste tinas innan tältet kunde resas. Efter kvällsmålet nerkrupna i sovsäckarna återkom värmen även i Bertils tår, trots turens köldrekord (-13öC kl 21.30) utanför. Framåt 22.30 var det tyst i alla tälten.