Expedition Club

830411 Måndag

Ö Lillstensjön - Aravattnet - Skogli, 18 km

De morgonpiggaste började röra på sig kl 7.30. De som inte vaknat förr väcktes utan förbarmande kl 8, då två skoterburna män startade den dieseldrivna ljudstarka pump, som stod på åns södra strand. Men man väcktes till något gott. Vädret var superbt: nästan vindstilla, sol och en klarblå himmel. Minusgrader var för handen och kallsnö knastrade under kängorna. Frukosten åts med fördel utomtälts. 



Kl 10.25 lämnade vår karavan den bullriga övernattningsplatsen. Bland ripor och rävspår drog vi mot nno genom ett glest björkskogslandskap. En god överblick av omgivningens toppar gavs, varigenom orienteringen uderlättades. Över Spjutsjön och upp mellan Slätnatjårro och kartans topp 717 tog vi oss. En knepig och rätt brant utförskörning med många vurpor och stilpoäng följde sedan i tät granskog ned till Gubbdalens botten, som nåddes vid åns stora krök kl 12.30.



Efter en kortare paus i (den relativa) värmen fortsatte vi längs Aravattensån uppströms. Ån var här och var öppen och spår efter bäver (i form av fällda träd) sågs i dess nedre del. Renspår och renar observerades också, liksom spår efter hare och räv. Åns vatten lät oss väl smaka under en paus invid en översnöad kåta. Vätskeförlusten blev avsevärd i solgasset under de välfyllda ryggsäckarna. Det var helt enkelt varmt och svettigt.



Mats fortsatte farthållningen uppför utmed ån och in i broderlandet Norge. Uppe vid Aravattnet passerades hyttan vid utloppet. Någon halv kilometer norrut längs standen togs lunchpausen i en driva vid en liten udde några minuter efter kl 14. Gott lä erbjöds, så att varje korn av den tilldelade lunchblandningsransonen kunde tillvaratas utan att stelfrusna händer lade hinder i vägen. 



Kl 15.25 bröt vi upp från lunchkåsorna och korpsällskapet. Det började mulna till, när vi i brant tät granskog kämpade oss uppför i först nordlig och senare östlig riktning med Bertil som spårare. Via björkskogen nåddes kalfjället och bakåt bjöds fin utsikt mot västliga svenska och norska toppar.



Uppe i passet (kartans punkt 781) drog vi sedan nordvart via en mindre höjd (803) och sedan nerför (v om sjön 724, över sjön 736, ö om höjden 772, v om höjd 729, över ö änden av sjön 691, över sjön 676) genom till en början kalfjällslika områden men med alltmer tilltagande fjällbjörksvegetation, till sjön 638. Hela tiden var det lättåkt, måttligt med nysnö och välpackat därunder. 



Solen hade sjunkt nedom topparna under en kylslagen paus, när vi fortsatte utför genom lagom brant björkskog. I barskogsbältet möttes vi av kalhyggen, som betydligt underlättade den branta nerförden till den översnöade skogsvägen. Vägen följde vi sedan förbi stugan vid vägkorsningen ned till Yttersundåas stora krök.



På ett fält ovan bäckravinen grävdes tälten ner vi 20-tiden. Ove hade blivit förkyld (snuva och nysningar) och försågs med näsdroppar. Efter aftonvard somnade vi in mellan 22 och 23. Utomhustemperaturen var då -4°C.