Expedition Club

830409 Lördag

Bakvattnet - Krokoms kommuns turiststuga, 11 km

Klockan var 5.20. Konduktörens försiktiga väckning en halv-timme tidigare hade fått avsedd verkan. Morgontoaletten hade avklarats, kläderna satt på plats, hälarna var halvsulade med häfta och packningen hade precis tråcklats ut ur den trånga sovvagnskupen (tåg 888, vagn 38, plats 34) när tåget rullade in på spår 3 på centralen i Östersund. Med ryggsäck, kartfodral och kamera hängande på magen samt en plastpåse med frukost och skidorna i nävarna gick jag plattformen mot väster och hittade snart igen Bosse, Lars, Mats och Ove, som höll på att lasta ur sitt bagage från en sittvagn. Emellertid saknades Bertil. han ligger väl och sover, försökte jag. I en genomsökning av sovvagnarna kammades dock noll, varför tågklareraren uppsöktes.
- Tåget från Luleå är sent, och sovvagnen kommer med tåget kl 7.02, upplyste järnvägstjänstemannen.
Vi plockade in vår packning i väntsalen och satte oss att vänta. Magarna kurrade och önskade frukost, men då prov för Bertils fettstudier skulle tas, fick vi avvakta med matintag. I en vykortsskrivande väntan rann tiden så småningom iväg.



Bertils tåg anlände några minuter sent. Vi var snabbt inne i sovvagnen från Umeå, där vi hittade Bertil. Mats och Bertil tappade oss raskt på några ml blod. Efter en snabb överläggning kom vi överens om dagens strategi: Bo, Lars, Mats och Ove skulle ta den ordinarie bussen till Bakvattnet kl 8.00 och sedan åka till Krokoms kommuns turiststuga. Bertil måste till lasarettet för deponering och centrifugering av blodproverna och skulle därför inte hinna med bussen. Bertil och jag skulle därför försöka ta oss till Bakvattnet på något sätt senare under dagen och ansluta oss till de övriga på aftonen i stugan.



Planerna följdes. Bo, Lars, Mats, och Ove försvann mot den väntande bussen. Bertil hastade till sjukhusets kemiska laboratorium. Smörgås och mjölk förtärdes sedan i Centralstationens väntsal under ivrigt tankearbete: hur komma snabbast till Bakvattnet? Bertil kom åter kl 9.30. Efter åtskilliga telefonsamtal och gemensamt klurande fann vi alternativet: buss till Föllinge kl 14.45 och därifrån efterfrågestyrd taxi till Bakvattnet - allt för busspris!

Ett plaskigt Östersund lämnades vid busstationen i en gul postdiligens med ett knappt tiotal passagerare. Efter en odramatisk färd i snösörja bytte vi färdmedel i Föllinge. En chaufför i 60-årsåldern, som rattat taxi i bygden sedan 1946, hjälpte oss och en äldre inflyttad upplänning tillrätta i combin. Färden gick först till en gård med ett stort tillhörande hemman. Här bodde på 1700-talet en Östersundskapten med tyskt ursprung, Troll-Max, om vilken otaliga mystiska historier berättades och även böcker skrivits. Upplänningen steg av här. Bertil och jag kämpade sedan mot sömnen i försök att konversera chauffören i den varma bilen.



Kl 17 nåddes Bakvattnet. Vi lastade ur våra ryggsäckar och skidor straxt bortom pensionatet i den nollgradiga aftonen. En halvtimme senare togs de första stapplande stavtagen. Bara 100-talet meter senare blev vi nödgade till turens första paus. Paraffin gneds in på plyschremsorna under Schwendenerskidorna. Det gick sedan lättare att fortsätta leden mot Ansätten. Barrskogen passerades snart och via björskogsbältet nåddes kränet för platån nedom fjället kl 18.50. Sannolikt var här något kallare, då föret förbättrades. I nyuppkörda spår följdes scoterleden genom granskogen runt fjället i tilltagande skymning.



Krokoms kommuns turiststuga låg tyst och tillsynes öde när vi nådde fram kl 20.45. Bara fyra skidpar vittnade om liv. Inne i stugans bastuliknande värme (+26ƒC vid golvet) sov eller halvsov Bo, Lars, Mats och Ove i varsin av stugans fyra britsar. Vi satte igång spritköket och inmundigade snart makaroner och färssås. Liggunderlagen rullades sedan ut på golvet vid 22-tiden. Vi sov snart alla i värmen.